Om solargrafi

En solargrafibild är en lång exponering som visar solens rörelse över himlen. Den skapas med hjälp av en enkel hålkamera, oftast tillverkad av en cylindrisk burk och försedd med ett litet hål, varigenom exponeringen görs på en bit svartvitt fotopapper.

Skulle man rikta en linskamera mot solen och öppna slutaren en stund är risken stor att det ljuskänsliga materialet fattar eld (vilket till exempel Chris McCaw har gjort vacker konst av); objektivet blir som ett brännglas. Men hålkamerans mjuka skärpa fokuserar inte solen så intensivt, och i stället kan solens väg på himlen registreras under lång tid.

Om solargrafikameran hänger utomhus under lång tid – solargrafier exponeras ofta under flera månader – händer det att väder och vind, eller djur, påverkar den slutliga bilden. Allt som rör sig under tiden exponeringen pågår blir suddigt eller syns inte alls på bilden. Med undantag av solen, vars starka sken liksom ristar spår efter sig i fotopapperet.

Beroende på vilken del av året som bilden är tagen stiger eller sjunker solränderna vartefter exponeringen pågår. Bilden skapas genom att silversalterna i fotopapperet ändrar färg beroende på hur mycket de har exponerats. När exponeringen är slut och fotopapperet skannas in (utan att någon framkallning har gjorts!) visar sig en negativ färgbild på det svartvita fotopapperet. Färgerna upplevs som ”naturliga” men är alltså bara en effekt av hur silverkornen beter sig vid en så massiv överexponering.