En hålkamera är ett på samma gång ursprungligt enkelt och samtidigt fantastiskt imponerande verktyg. Kameran kan se ut nästan hur som helst, så länge den har ett ljustätt utrymme med ett lagom litet hål i, och därtill ett stycke ljuskänsligt material, så att man kan spara det som kameran ser.
Själva principen för hålkameran är mycket äldre än fotografin; samma teknik kan användas för att projicera bilder på vägg, som man kan ha till förlaga till målningar. Men som fotografisk teknik återupptäcktes camera obscura av ett antal konstnärer under 1960-talet, som oberoende av varandra vid ungefär samma tid började utforska hålkamerafotografins primitiva, drömlika och inte så lite slumpmässiga egenskaper.
Det blev en protest mot den ökande mekaniseringen och automatiseringen av samhället. Man sökte sig tillbaka till ursprunget, till fotografins grundläggande princip. Och det är nog också tjusningen för många som använder hålkamera idag.
Att fotografera med hålkamera är att ta ett stort steg tillbaka från den teknikfixering som präglar en stor del av den fotografiska världen, och det är dessutom ett utmärkt sätt att tvingas låta bli att stressa.
Hålkamerafotografi kräver sin tid, kameran vill att vi stannar upp och tittar en extra gång. Den leder oss så långt ifrån "det avgörande ögonblicket" som man kan komma. Exponeringarna kan röra sig mellan någon halvsekund och något halvår. Lite beroende på.
Det här är själva fotografen. Jag. Lena Källberg. Född 1968 och uppvuxen i Valbo. Bor sedan 1998 i Stockholm. Självlärd på det fotografiska området och försöker i alla fall när det gäller hålkameror att hålla en lagom obildad distans till tekniken bakom.
Jag fascineras mer och mer över hålkamerans slumpmässighet; den lever liksom sitt eget liv och ser andra saker än jag själv. Ju enklare och "råare" bild, desto bättre. Jag intresseras av att se hur mycket information man kan ta bort från en bild och fortfarande se vad den föreställer, att få fram bilder som är några procents avbildning och resten något annat – som också finns – men som man inte ser med blotta ögat när man tar bilden.
Slumpen är viktig, men med lite övning kan man få en aning kontroll även över det slumpmässiga i livet. Till en viss gräns.
1. Pinhole – introduktion: en tvådagars workshop där du får bygga din egen hålkamera, fotografera på fotopapper, framkalla dina pappersnegativ och göra dina alldeles unika fotokopior i mörkrummet.
2. Pinhole – fortsättning: en tvådagars workshop där du som redan har provat på att fotografera med hålkamera får vägledning att komma vidare i ditt fotograferande, ägna ett par dagar åt ett särskilt tema i dina bilder, eller helt enkelt utveckla ditt fotografiska uttryck med en gammal teknik.
Workshopparna hålls på Södermalm i Stockholm – datum kommer.
"Otroligt väl avvägt med tiden, två dagar. Perfekt blandning med teori för nördarna ☺️ och praktik för oss andra."
Susanne
"Tack för en fantastisk kurs. Jag tycker att ditt upplägg passade väldigt bra för mig... att det var två dagar gjorde att vi fick tid att få fason på pinnhålskameran. Och göra om och om."
Gunilla
"Tack för en jätteinspirerande helg. Nu är jag så taggad på att fortsätta!"
Lena
Ska jag komma till er och hålla en workshop eller ett föredrag? Om du är lärare, vill ordna en workshop i anslutning till en utställning, eller är intresserad av att boka en föreläsning till fotoklubben, hör av dig, så planerar vi ett kreativt evenemang ihop!
Copyright © Alla rättigheter förbehållna